Charlotte Dahlberg

De ryska gästerna går att identifiera på långt håll eftersom de är de enda med extremt tighta leopardmönstrade skidkläder som matchas med stora guldsmycken och blonderat hår.. När vi på håll ser dessa människor komma nerför trappan mot uthyrningen så mäter jag och mina kollegor varandra med blicken. Vems tur är det egentligen att försöka pleasa dessa ickeengelsktalande men väldigt bestämda människor?

 

Eftersom jag fölorar åtta gånger av tio så välkomnar jag dem glatt och ber de slå sig ner i pjäxuthyrningen. Det är nu uppdraget blir omöjligt. Steg ett är nämligen att mäta deras föttter och för ryska kvinnor är detta av någon anledning oerhört jobbigt. De böjer in tårna för allt de är värda och böjer upp fötterna i onaturliga vinklar för att de ska verka ha så små fötter som möjligt. Efter att tre gånger ha bett dem att slappna av och vinkla ut tårna får man helt enkelt ge upp och istället uppskatta storleken på deras fötter.

 

Börjar med att ge dem en 26:a (40-41 i europeisk storlek) eftersom jag kan konstatera att hon minst har storlek 40.  Då hävdar hon bestämt att den är alldeles för stor. Har jag ingen mindre och smalare? Går ner halvstorlek efter halvstorlek medan hon bestämt hävdar att hennes fötter glider runt inne i pjäxan. Inte förrän hon måste hoppa runt för att överhuvudtaget få på sig pjäxan och har tryckt på sig en 23:a (36:a) på fötterna är hon nöjd med storleken. Nu ska vi "bara" hitta en modell som är bekväm också. Här försöker man lite försiktigt förklara vikten av att kunna vicka på tårna i pjäxan och att inte slå i fronten när man böjer på benen. Kvinnan hävdar bestämt att hon har gott om plats! Jag mäter hennes fötter en gång till och konstaterar tyst att hon OMÖJLIGT kan ha gott om plats i 3 cm för korta pjäxor. Efter mycket om och men låter man henne hyra alldeles för små pjäxor och intalar sig att det ju trots allt är hennes eget problem.

 

Redan efter en timme brukar dessa kvinnor vara tillbaka för att byta pjäxmodell eftersom den andra var så fruktansvärt obekväm. Dock vägrar de fortfarande att gå upp i storlek. Vid det här laget är också kvinnans maffiabossliknande man märkbart irriterad och sitter och pratar på upprörd ryska bredvid. Efter ytterligare någon timmes utprovning lämnar de återigen butiken. Alla andas ut lite, samtidigt som vi förbereder oss för deras återtåg på kvällen.

 

Mycket riktigt. När liftarna stängt kommer paret tillbaka, kräver att får prata med chefen och skriker åt oss att kvalitén på utrustningen är usel för att hon har skavt upp huden och fått blåsor över hela tårna. Då ber man så hemskt mycket om ursäkt, ger dem lite snaps och hoppas innerligt på att inte behöva tackla fler ryssar just denna dag...