Shopping på elitnivå
Tjolahopp!
Väldigt bra dag även idag! Trude hade tipsat om ett bra köpcenter som heter Platinum Fashion Mall, så efter några timmar vid poolen styrde vi kosan dit. Efter att ha tagit oss dit med skytrain och tuk tuk kan vi återigen konstatera att Bangkok är en galet stooor stad!
Själva köpcentret var sju våningar och enormt stort. Affärerna var minismå och man fick inte pröva någonting för kläderna skulle säljas vidare till affärer och exporteras. Det mesta var antingen fult eller i typ strl 32 (som de flesta thailändare passar utmärkt i), men om man var uthållig kunde man verkligen fynda! Vi var i stort sett de enda utlänningarna där, det kändes inte alls lika västerländskt som MBK. Men det var bra för priserna blir ju så mycket lägre då!
Själva köpcentret var sju våningar och enormt stort. Affärerna var minismå och man fick inte pröva någonting för kläderna skulle säljas vidare till affärer och exporteras. Det mesta var antingen fult eller i typ strl 32 (som de flesta thailändare passar utmärkt i), men om man var uthållig kunde man verkligen fynda! Vi var i stort sett de enda utlänningarna där, det kändes inte alls lika västerländskt som MBK. Men det var bra för priserna blir ju så mycket lägre då!
Påvägen hem därifrån var trafiken om möjlig ännu värre. Tuk tukschauffören höll på att skrämma livet ur mig när han sicksackade mellan bilarna på fel sida vägen, i rusningstrafik. Men vi överlevde och fick därefter stå som packade sillar (ni vet så som japanerna står i alla filmer) i skytrainen. Väl hemma åkte vi upp på rummet, jag la mig på soffan och insåg att jag inte skulle komma upp igen. Det fanns liksom inte en chans att jag skulle samla ihop mig och gå ner i lobbyn för att beställa mat. Iställer lyfte jag telefonluren och ringde roomservice.
Om ni liksom vill förstå exakt hur trött jag var när jag låg där på soffan kan jag ju tillägga att roomservice ringde upp 3 min efter att jag beställt maten. Då insåg jag att jag trots allt var tvungen att ställa mig upp. Då börjar jag gråta. Haha. Romservicekvinnan ville bara tala om att laxen som jag beställt tyvärr var slut och hon undrade därför mycket vänligt om jag kunde tänka mig att byta maträtt. Då svarar jag snyftandes att jag det går bra. Stackarn blir alldeles förtvivlad och jag försäkrar att det verkligen går bra, att det inte är någon fara och att jag mest tyckte det var jobbigt att resa mig från soffan. Hon måste ju tro att jag är helt dum i huvudet. Nu har vi iallafall ätit och jag har tagit en huvudvärkstablett och samlat ihop mig lite.
Om ni liksom vill förstå exakt hur trött jag var när jag låg där på soffan kan jag ju tillägga att roomservice ringde upp 3 min efter att jag beställt maten. Då insåg jag att jag trots allt var tvungen att ställa mig upp. Då börjar jag gråta. Haha. Romservicekvinnan ville bara tala om att laxen som jag beställt tyvärr var slut och hon undrade därför mycket vänligt om jag kunde tänka mig att byta maträtt. Då svarar jag snyftandes att jag det går bra. Stackarn blir alldeles förtvivlad och jag försäkrar att det verkligen går bra, att det inte är någon fara och att jag mest tyckte det var jobbigt att resa mig från soffan. Hon måste ju tro att jag är helt dum i huvudet. Nu har vi iallafall ätit och jag har tagit en huvudvärkstablett och samlat ihop mig lite.
Det kan vara ansträngande att shoppa!
Nu ska vi chilla lite och prova dagens shoppingfynd. Eventuellt tar jag mig ner till gymmet en sväng!
Haha vi får hoppas att det här är en skum kameravinkel för mina ben ser ju extremt långa ut?
Puss och kram
